onsdag 30 november 2011
måndag 28 november 2011
torsdag 17 november 2011
Storyline
Kapitel 1. ♿
Det var gåshud på min rygg när jag vaknade upp tidigt på morgonen i ett kalt trångt rum. Den fuktiga luften i rummet kändes unken och instängd och det luktade saltsill. Det finns bara en obekvämt knölig säng, ett litet runt träbord och ett smutsigt gammalt fönster i mitt rum.
Jag blev dräng på min 15 års dag, för ungefär 2 veckor sen. Min far tyckte att det var dags för mig. Min far är 41 år, min mor är 38. Jag har en lillasyster som heter Mia, hon är 7 år. Nu sitter jag här i mitt rum och jag kollade ut ur mitt fönster. jag hörde att dom andra redan ute på gården och förstod att jag hade försovit mig. jag smög ut och såg att de andra redan arbetade och slet. jag försökte smyga vidare och lådsas att jag hade varit där hela tiden.
Plötsligt hörde jag en ilsken röst bakom mig. ”Var tusan har du varit!?” Jag hoppade till och vände mig om, det var husbonden. Han såg argt på mig och slog till mig med en saltsill så att jag föll omkull. ”Du får inte ledigt på söndag denna veckan!” Sa husbonden och gick. Jag låg kvar på den kalla jorden en stund. Då kom Bengt. Han tog tag i min hand och jag kände att hans hand var kall och svullen. Jag fick dåligt samvete eftersom jag inte hade jobbat. han drog upp mig. Jag log emot honom och gick raskt emot korna som jag skulle ha mjölkat för flera minuter sen.
Gården var väldigt ljus och man hörde hönorna kackla från långt håll. Vinden var stilla och värmen fick mig att svettas i pannan. Mina vanligtvis vita skjorta var brunaktig av smuts. Mitt bruna hår var svartaktigt av smuts. Mina byxor var slitna och hade hål i knäna och skorna var för trånga. Jag inspekterade de andra som svor i den outhärdliga värmen... ♿
Kapitel 2 -
En dag känns som en evighet här. Det har bara gått några timmar och mina krafter är nästan redan slut. Jag undrade hur det hade varit att vara helt fri, att inte ha någonting som man är tvingad att göra utan att bara kunna göra precis som man vill.
”Sluta stå och dagdröm!” Skrek min far på mig. Jag började kratta jorden igen. Jag kände mig väldigt törstig och gick mot brunnen. ”Vad gör du, varför arbetar du inte?” Frågade min far. Jag svarade att jag skulle ta vatten. ”Inget vatten för dig, du försov dig och nu får du ta ditt straff. Jag gick tillbaka och började hugga ved. Inget vatten för att jag försov mig? Alla gör väl misstag, jag är också människa. Då kom Bengt och vinkade till mig. Jag gick emot honom. ”Kom med mig till bryggan, jag har något att berätta.” sa Bengt. Vi gick till bryggan och satte oss ner. Det var blåsigt och kallt. Vågorna på havet var stora och en saltsill hoppade till i vattnet. Bengt tog upp en bok och tittade på mig. ”Vad är det?” Undrade jag. ”Denna boken hittade jag i husbondens rum, den handlar om Amerika.” Förklarade Bengt.” Amerika? Jag har inte hört mycket om Amerika, vad står det? Frågade jag nyfiket.
Han berättade länge om Amerika. Han berättade om att man inte behövde äta saltsill varje dag.
”Vad är det som hindrar oss från att åka dit då?” frågade jag.
”Vi har inga pengar.” sa Bengt.
Kapitel 3
- Inga pengar, vi kan ju fly till staden och jobba? Då får vi pengar, sa jag.
Vi börjar imorgon, sa Bengt. Men vi måste göra en plan. Tidigt på morgonen går vi upp och tar varsin häst. Vi rider iväg mot staden ...
Men hur ska vi komma in? Avbröt jag honom.
Jag har en vän som kan fixa in oss.
Vi gick tillbaka till våra arbeten och funderade länge på morgondagen.
Senare...
min kvällsmat blev en saltsill. Jag la mig ner i sängen och blundade. Jag tänkte på vad som skulle hände imorgon. Skulle vi lyckas? Skulle vi bli upptäckta och göra allt värre för oss? Efter en stund som jag låg och tänkte så somnade jag in.
Bengt ryckte i mig och viskade att jag skulle vakna snabbt. Jag var väldigt trött men jag kämpade mig upp. Bengt gjorde ett tecken med fingret att vi skulle vara tysta så vi inte väckte de andra. Vi smög ut till stallet och hoppade på varsin häst. ”Kan du rida?” Frågade Bengt. Jag blev lite generad. ”Nej.” Svarade jag. ”Det gör inget, hoppa på min häst då.” Sa han. Jag gjorde som han sa och vi red tyst iväg. ”Vet du vilket håll staden ligger då?” Undrade jag. ”Ja, oroa dig inte.” Svarade Bengt. "Tog du med dig någon mat? Jag börjar bli lite hungrig." Sa jag. Bengt räckte mig en saltsill och jag åt den motvilligt.
På långt håll såg vi en stor port. ”Den måste leda in i staden va?” Undrade jag. ”Ja.” Sa Bengt kort.
Vi kom fram till porten och det stod två vakter där. Dom blockerade oss och frågade ”Vad är ert ärende här?”
Bengt tog fram ett brev och gav dom. Den ena vakten läste det och visade den andra. Dom nickade emot varann. Den andra vakten vinkade mot en tredje vakt som stod i ett torn över porten och åt saltsill, porten öppnades.
”Herregud vad mycket folk det är här!” Utbrast jag. ”Ja, Jag hade aldrig kunnat tänka mig.” Svarade Bengt och log. En försäljare ropade emot oss och när vi kollade mot honom så vinkade han. Vi gick till honom och han frågade om vi vill köpa någon av hans finaste saltsill. ”Nej tyvär, vi har lite brottom.” Sa jag och Bengt nickade.
Kapitel 4
Vi gick vidare genom de trånga gatorna och var tvungna att nästan knuffa oss fram. Plötsligt snubblade Bengt. ”Hur gick det?” Utbrast jag. ”Bra” svarade Bengt. ”Det var bara en saltsill.
"Ska vi gå till ett torgmöte?" Frågade Bengt. " "Ja." Svarade jag.
Vi gick till torgmötet och det var en massa folk där. Någon ställde sig upp och uppmanade om kyrkan.
Någon annan reste sig upp och sa emot. Protestanter kastade saltsill.
sen gick vi och sålde potatis.
Sen gick vi och åt saltsill. Jag tog upp gaffeln och stack den i saltsillen. Mina muskler spändes och jag lyfte den sakta mot munnen. Jag kände hur den salta sillen sakta smekte mina smaklökar. Jag kände plötsligt att vägen blev klar. Hela världen visades för mig. Ljuset flödade i de allra mörkaste hörnen av jorden. Jag satte i halsen och dog. slut!
Det var gåshud på min rygg när jag vaknade upp tidigt på morgonen i ett kalt trångt rum. Den fuktiga luften i rummet kändes unken och instängd och det luktade saltsill. Det finns bara en obekvämt knölig säng, ett litet runt träbord och ett smutsigt gammalt fönster i mitt rum.
Jag blev dräng på min 15 års dag, för ungefär 2 veckor sen. Min far tyckte att det var dags för mig. Min far är 41 år, min mor är 38. Jag har en lillasyster som heter Mia, hon är 7 år. Nu sitter jag här i mitt rum och jag kollade ut ur mitt fönster. jag hörde att dom andra redan ute på gården och förstod att jag hade försovit mig. jag smög ut och såg att de andra redan arbetade och slet. jag försökte smyga vidare och lådsas att jag hade varit där hela tiden.
Plötsligt hörde jag en ilsken röst bakom mig. ”Var tusan har du varit!?” Jag hoppade till och vände mig om, det var husbonden. Han såg argt på mig och slog till mig med en saltsill så att jag föll omkull. ”Du får inte ledigt på söndag denna veckan!” Sa husbonden och gick. Jag låg kvar på den kalla jorden en stund. Då kom Bengt. Han tog tag i min hand och jag kände att hans hand var kall och svullen. Jag fick dåligt samvete eftersom jag inte hade jobbat. han drog upp mig. Jag log emot honom och gick raskt emot korna som jag skulle ha mjölkat för flera minuter sen.
Gården var väldigt ljus och man hörde hönorna kackla från långt håll. Vinden var stilla och värmen fick mig att svettas i pannan. Mina vanligtvis vita skjorta var brunaktig av smuts. Mitt bruna hår var svartaktigt av smuts. Mina byxor var slitna och hade hål i knäna och skorna var för trånga. Jag inspekterade de andra som svor i den outhärdliga värmen... ♿
Kapitel 2 -
En dag känns som en evighet här. Det har bara gått några timmar och mina krafter är nästan redan slut. Jag undrade hur det hade varit att vara helt fri, att inte ha någonting som man är tvingad att göra utan att bara kunna göra precis som man vill.
”Sluta stå och dagdröm!” Skrek min far på mig. Jag började kratta jorden igen. Jag kände mig väldigt törstig och gick mot brunnen. ”Vad gör du, varför arbetar du inte?” Frågade min far. Jag svarade att jag skulle ta vatten. ”Inget vatten för dig, du försov dig och nu får du ta ditt straff. Jag gick tillbaka och började hugga ved. Inget vatten för att jag försov mig? Alla gör väl misstag, jag är också människa. Då kom Bengt och vinkade till mig. Jag gick emot honom. ”Kom med mig till bryggan, jag har något att berätta.” sa Bengt. Vi gick till bryggan och satte oss ner. Det var blåsigt och kallt. Vågorna på havet var stora och en saltsill hoppade till i vattnet. Bengt tog upp en bok och tittade på mig. ”Vad är det?” Undrade jag. ”Denna boken hittade jag i husbondens rum, den handlar om Amerika.” Förklarade Bengt.” Amerika? Jag har inte hört mycket om Amerika, vad står det? Frågade jag nyfiket.
Han berättade länge om Amerika. Han berättade om att man inte behövde äta saltsill varje dag.
”Vad är det som hindrar oss från att åka dit då?” frågade jag.
”Vi har inga pengar.” sa Bengt.
Kapitel 3
- Inga pengar, vi kan ju fly till staden och jobba? Då får vi pengar, sa jag.
Vi börjar imorgon, sa Bengt. Men vi måste göra en plan. Tidigt på morgonen går vi upp och tar varsin häst. Vi rider iväg mot staden ...
Men hur ska vi komma in? Avbröt jag honom.
Jag har en vän som kan fixa in oss.
Vi gick tillbaka till våra arbeten och funderade länge på morgondagen.
Senare...
min kvällsmat blev en saltsill. Jag la mig ner i sängen och blundade. Jag tänkte på vad som skulle hände imorgon. Skulle vi lyckas? Skulle vi bli upptäckta och göra allt värre för oss? Efter en stund som jag låg och tänkte så somnade jag in.
Bengt ryckte i mig och viskade att jag skulle vakna snabbt. Jag var väldigt trött men jag kämpade mig upp. Bengt gjorde ett tecken med fingret att vi skulle vara tysta så vi inte väckte de andra. Vi smög ut till stallet och hoppade på varsin häst. ”Kan du rida?” Frågade Bengt. Jag blev lite generad. ”Nej.” Svarade jag. ”Det gör inget, hoppa på min häst då.” Sa han. Jag gjorde som han sa och vi red tyst iväg. ”Vet du vilket håll staden ligger då?” Undrade jag. ”Ja, oroa dig inte.” Svarade Bengt. "Tog du med dig någon mat? Jag börjar bli lite hungrig." Sa jag. Bengt räckte mig en saltsill och jag åt den motvilligt.
På långt håll såg vi en stor port. ”Den måste leda in i staden va?” Undrade jag. ”Ja.” Sa Bengt kort.
Vi kom fram till porten och det stod två vakter där. Dom blockerade oss och frågade ”Vad är ert ärende här?”
Bengt tog fram ett brev och gav dom. Den ena vakten läste det och visade den andra. Dom nickade emot varann. Den andra vakten vinkade mot en tredje vakt som stod i ett torn över porten och åt saltsill, porten öppnades.
”Herregud vad mycket folk det är här!” Utbrast jag. ”Ja, Jag hade aldrig kunnat tänka mig.” Svarade Bengt och log. En försäljare ropade emot oss och när vi kollade mot honom så vinkade han. Vi gick till honom och han frågade om vi vill köpa någon av hans finaste saltsill. ”Nej tyvär, vi har lite brottom.” Sa jag och Bengt nickade.
Kapitel 4
Vi gick vidare genom de trånga gatorna och var tvungna att nästan knuffa oss fram. Plötsligt snubblade Bengt. ”Hur gick det?” Utbrast jag. ”Bra” svarade Bengt. ”Det var bara en saltsill.
"Ska vi gå till ett torgmöte?" Frågade Bengt. " "Ja." Svarade jag.
Vi gick till torgmötet och det var en massa folk där. Någon ställde sig upp och uppmanade om kyrkan.
Någon annan reste sig upp och sa emot. Protestanter kastade saltsill.
sen gick vi och sålde potatis.
Sen gick vi och åt saltsill. Jag tog upp gaffeln och stack den i saltsillen. Mina muskler spändes och jag lyfte den sakta mot munnen. Jag kände hur den salta sillen sakta smekte mina smaklökar. Jag kände plötsligt att vägen blev klar. Hela världen visades för mig. Ljuset flödade i de allra mörkaste hörnen av jorden. Jag satte i halsen och dog. slut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)